Hundvakt, kaffe och en liten minisemester i Borgå
Hej där, hoppas du har det bra! Just nu sitter jag på utesoffan på min brors och hans flickväns terrass i vackra Borgå. Jag är inte ensam, utan på andra sidan soffan ligger en liten vit fluffboll och ser ut som att han lever sitt absolut bästa liv. Och då kanske du undrar vad jag egentligen gör här? Jo, jag ställde upp som hundvakt ett par nätter åt den här lilla fluffbollen medan hans föräldrar åkte iväg på en liten staycation.
När de frågade om jag kunde hoppa in som hundvakt svarade jag JA nästan innan de hunnit fråga färdigt. Visst älskar jag den här lilla typen och vi har bondat riktigt bra eftersom jag haft turen att få vara hundvakt åt honom flera gånger under det senaste året, men om jag ska vara helt ärlig fanns det också en annan orsak: det här kändes lite som en minisemester för mig också.
Man behöver faktiskt inte alltid åka långt bort för att få den där lilla semesterkänslan. Ibland räcker det tydligen med ett miljöombyte, en fluffig hund och tillgång till en fungerande bastu. Och JA, bastun kommer definitivt att användas så många gånger jag bara hinner under de här dagarna. Bastun där hemma är nämligen inte riktigt i bruk för tillfället. Eller ja, den fungerar, men just nu fungerar den mer som förvaringsutrymme för alla mina flyttlådor som står där och väntar på att bli öppnade när den här yrbollen, nu pratar jag alltså om mig själv – äntligen får lite reda på sitt liv och vet var hon hamnar efter alla dessa tiotals jobbansökningar, haha.
Hundvakt, kaffe och lite för mycket väntande
Så vad har jag gjort hittills på min lilla hundvaktssemester? En natt har gått och en återstår. Igår blev det flera promenader, lite jobb med bloggen och alldeles för mycket funderande på varför jag fortfarande inte hört något från en jobbintervju jag var på för flera veckor sedan. Det här väntandet gör mig GALEN, haha. Men mera om hela det kaoset kan du läsa i mitt tidigare inlägg.
> [[ RELATERAT INLÄGG : Jaha… då var jag arbetslös. Hur hamnade jag här? ]]
På kvällen satt vi ute en stund på terrassen, fluffbollen i famnen och en kopp kamomillte i handen, medan jag lyssnade färdigt på The Let Them Theory av Mel Robbins. Jag hade ungefär en timme kvar och det här var faktiskt mitt första riktiga försök med en ljudbok. Och jajamensan, boken var riktigt bra. Den får definitivt en plats på min måste läsa eller lyssna på-lista.
Men jag tror ändå att det här också blev min första och sista ljudbok, haha. Min hjärna verkar helt enkelt inte vara byggd för det. Jag lyssnar, zonar ut, börjar tänka på något helt annat och fem minuter senare inser jag att jag inte har den blekaste aning om vad rösten har läst upp. Sedan får jag spola tillbaka och börja om.
En vacker morgon vid Borgå å
I morse vaknade jag vid åttatiden och kollade på min Garmin-klocka, som tydligen tyckte att jag sovit som någon slags professionell sovare. Min Body Battery låg på 100 %. HUNDRA! Det har hänt typ en gång tidigare, så tydligen var den här lilla minisemestern precis vad kroppen behövde.
Efter en kopp kaffe och lite yoghurt gick fluffbollen och jag ner mot ån för att… köpa en till kaffe, förstås. Den här gången blev det en havrelatte och sedan satte vi oss på en bänk vid ån och tittade på båtarna. Fluffbollen fick hälsa på några hundkompisar och fick ungefär hundra vänliga blickar på vägen, vilket inte direkt förvånar mig. Han vet att han är söt också. Det syns på honom.
Borgå är verkligen som en liten dröm på sommaren. Den gamla stan med kullerstensgatorna, de små butikerna, caféerna, de gamla husen och ån… det är så himla fint. Så förstås passade vi på att gå runt där en stund också. Ingen stress, ingen egentlig plan. Vi bara gick omkring, stannade ibland och tittade på saker och njöt.
Och någonstans där började jag tänka på att jag faktiskt bodde här tidigare, så sent som förra året. Varför trivdes jag inte då?
Jag vet faktiskt inte. Eller kanske vet jag lite ändå. Jag tror att jag helt enkelt var så mentalt utmattad just då att jag hade kunnat bo på världens vackraste plats och ändå inte varit lycklig. Det var verkligen inte Borgås fel. Och egentligen var det väl inte mitt fel heller. Det var bara så livet såg ut just då. Det känns nästan lite fint att få uppleva staden på nytt nu. Med andra ögon.
Ojdå, sedan råkade jag läsa en hel bok
När vi kom tillbaka åt jag lite lunch och tänkte att jag skulle läsa lite. Jag tog fram Therese Lindgrens Ibland mår jag inte så bra och…
Ja, jag läste hela boken. Från pärm till pärm, i ett enda nafs, haha.
Jag tror att det tog mig ungefär tre–fyra timmar eftersom den inte är särskilt lång, men det här har seriöst inte hänt sedan jag var barn. Jag blev helt uppslukad.
Boken handlar mycket om psykisk ohälsa och Therese Lindgrens egna erfarenheter av bland annat panikångest. På flera ställen fick jag en riktig klump i magen eftersom jag kände igen mig så mycket i vissa av hennes tankar och erfarenheter. Ibland kändes det nästan som att någon hade tagit tankar ur mitt eget huvud och satt dem på papper.
Det fanns också saker som fick mig att tänka på sådant jag inte riktigt funderat över tidigare, bland annat bekräftelsebehov, självkänsla och hur jakten på andras uppmärksamhet nästan kan bli som ett beroende. Jag fick flera riktiga AHAAA-ögonblick medan jag läste.
Så ja, stark rekommendation från mig. Oavsett om du själv har erfarenhet av ångest eller psykisk ohälsa, eller om någon nära dig har det, tycker jag att den är väldigt fin. Och jag känner redan nu att den kanske förtjänar ett eget inlägg senare, för annars kommer den här lilla hundvaktsdagboken plötsligt förvandlas till en hel bokrecension.
Semester behöver tydligen inte vara så komplicerat
Och nu är vi tillbaka där vi började det här inlägget. Jag sitter ute på terrassen och skriver det här medan fluffbollen fortfarande ligger bredvid mig och tar livet med ro. Snart ska vi ut på en promenad igen och sedan har jag mycket avancerade planer för resten av kvällen:
BASTU.
Och en kall limsa. Hårinpackning. Ansiktsmask. Och sedan tänker jag gå och lägga mig tidigt.
Eller åtminstone försöka. Vi får se hur det blir.
Imorgon tänkte jag att vi kanske tar ännu en sväng genom gamla stan och stannar på något café. För mera kaffe behövs tydligen alltid. Och om jag hinner kanske jag klämmer in ännu en bastu innan de kommer hem. Man måste ju passa på när man lever lyxliv.
Men vet du vad jag har tänkt på under de här två dagarna? Man behöver verkligen inte ha hela livet under kontroll för att få njuta av det.
Mitt liv är fortfarande ganska mycket mellanläge just nu. Jag väntar på svar från jobb. Jag vet inte riktigt vad som händer härnäst. Mina flyttlådor har bokstavligen tagit över bastun där hemma och verkar ha bosatt sig permanent. Det finns väldigt mycket som fortfarande är oklart.
Men samtidigt kan jag sitta vid Borgå å med en havrelatte och en fluffig hund bredvid mig och tänka: fan vad fint livet är just nu.
Båda sakerna kan tydligen vara sanna samtidigt.
Så kanske är det dagens lilla påminnelse, både till dig och till mig själv: vänta inte med att njuta av livet tills allting är löst. Det kommer alltid finnas något som är lite kaos. Något du väntar på. Något du oroar dig över. Någon flyttlåda som borde packas upp.
Det finns fortfarande kaffe att dricka, hundar att klappa, böcker att fastna i, bastur att sitta alldeles för länge i och små stunder som faktiskt är riktigt jäkla fina.
Och ibland kanske det räcker.
Puss och kram, vi hörs snart igen!
