Tiden står inte still längre
En dikt om saknad och sorg
Jag kommer ihåg dagen som igår.
Klumpen i magen.
Klumpen i halsen.
Känslan av att mitt hjärta fick en spark.
Men också dagen då tiden stannade.
Allting stod still.
Det var bara minnet av dej
som fortfarande rörde sej.
Ena dagen var du här.
Och plötsligt var du borta.
Allting stod still i dagar.
Veckorna blev suddiga.
Allting blev mörkt
medan minnena av dej blev ljusare.
Plötsligt blev jag full av rädsla.
Inte för att jag hade förlorat dej,
utan för att en dag glömma.
Glömma ditt skratt.
Din röst.
Allt du lärde mej.
Men idag står jag här.
Inte rädd längre.
Inte arg längre.
Inte ledsen längre.
För efter alla dessa år
är jag mer säker än någonsin
på att du ännu finns.
I varje spegel
ser jag en del av dej.
I havet ser jag dej.
I vinden känner jag dej.
Ibland starkare.
Ibland svagare.
När jag behöver dej som mest
vet jag att du finns där.
När jag har frågat efter råd
har du alltid lämnat små spår.
Vita fjädrar längs vägen.
Känslan av att du fortfarande
ser efter mej.
Som en varm kram
när jag känner mej ensam.
Tiden står inte still längre.
Men när jag stannar upp
vet jag att du e här.
Och ju äldre jag blir,
desto mer inser jag
att vi ändå är
lika som bär.
tanken bakom dikten
En dikt om att mista en förälder, rädslan för att glömma och insikten om att de vi älskar på något sätt alltid finns kvar.
-Vilka känslor eller tankar väckte dikten hos dig? berätta gärna i kommentarerna
Dikter kan vara kraftfulla. Ibland kan några få ord säga mer än en hel sida. Vi tolkar dem alla olika, utifrån våra egna liv, minnen och erfarenheter. Samma ord kan betyda en sak för mej och något helt annat för dej. Och kanske är det just det som gör dikter så speciella.
